Historiskt perspektiv på ruddammar

Benämningen ruda finns redan i fornsvenskan, där fisken kallas rudha, och ordet torde syfta på färgen röd. Kallas karuds på danska. I sydligaste Sverige har man kallat den karussa, vilket via tyskan inlånats från litauiskans karusis. Plattyska benämningar är Krutsch, Krus, Karas och Karutze. Man skiljer av hävd på dammruda, på danska damkaruds, som är liten till växt, knappt decimeter lång, och sjöruda, på danska søkaruds, som kan nå upp till 3 kg. Tidigare sågs de som skilda arter eller raser.
Rudan användes gärna som dammfisk, varför den finns utplanterad på många orter. I Sverige har den sedan medeltiden hållits som dammfisk i södra Sverige. Ordet ruddamm finns belagt sedan 1300-talet och en rhudodamber omtalas vid Vadstena kloster år 1470.“Det är medeltidens klosterträdgårdar med sina dammar, som vi hafva att tacka för dessa och många andra Guds gåfvor, som förljuvade de fromme fädernes vistelse här på jorden“, förkunnar kokboksförfattaren Hagdahl entusiastiskt.
Rudor finnas i dammar vid Säterierna. Man har med dem här många uptåg. Än låssnas fjällen på någondera sidan, än bårtklippes vid viss tid et stycke af stjärten, hvilken skal särdeles befordra deras växt. De älska Lera och gråsig botn. Nygräfda dammar böra antingen klädas med grästårf eller besås med hafra. Man bör hafva en Moder-damm, och et par andra at släppa bara Hannar uti. Man brukar, at stundom kasta til Rudorna kulor, gjorde af mäsk och blå-lera. Väl tjocknad sur-mjölk gör dem särdeles feta och läckra“, berättar Johannes Fischerström 1761 från Halland. Anders Gustaf Barchaeus berättar 1773 om ruddammen vid Öströ säteri söder om Varberg: "Rude-damm var vid gården, där Rudor trifdes och blefvo nog stora endast därigenom att kreaturen i samma damm vatnades. Deras gödsel är denna fiskens föda".
Rudan anses vara en särdeles läcker fisk, då hon blifvit stor och är fet. Hon kokas och ätes med hvit sås af grädda och pepparrot", skriver Sven Nilsson. Från Bornholm 1756 uppges att bönderna där sällan höll gästabud utan att det också kom fram rudor på bordet. På grund av att köttet var magert ansågs det i Danmark på 1880-talet vara bra och lättsmält sjukkost.

Till Ulla i fenstret på Fiskartorpet, middagstiden, en sommardag:

Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda rödaste smultron i mjölk och vin, eller ur sumpen en sprittande ruda, eller från källan en vattenterrin?

Fredmans epistel n:o 71 av Carl Michael Bellman